Reflektioner från en myr

Efter många år i södra Sverige flyttade jag hem för några år sedan. Till min stora förvåning har jag idag, efter tre år, fått en ny favoritsysselsättning. Att sitta vid myrkanten, en skön höstdag med älgbössan i handen och vänta på att den där stora tjuren ska dyka upp.

Att sitta där och vänta, timme efter timme. Ta sig en kopp kaffe. Fundera på livets stora frågor. Men även på de små frågorna. Det ger perspektiv, det ger lugn och det ger känslan av att vara hemma i Pajala.

Den känslan kommer nuförtiden igen på många håll. När jag är i ishallen och kollar hockey, när jag arbetar med mina klienter eller när jag umgås med familjen. Jag har börjat kalla det för ”Pajala-mode”. Det är liksom ett lugn, det finns en morgondag. Det är inte alltid så bråttom. Det har dessutom gett fördelen att jag numera alltid bokar in möten i andra sammanhang så jag har tid att ta en kopp kaffe med de jag möter.

Idag är Pajala-mode det bästa jag vet. Det skapar lugn och eftertanke. Det lugnet och den eftertanken ska vi även ha med oss i politiken. För med lite Pajala-mode så kan vi besluta kloka saker, resonera om de svåra frågorna men aldrig glömma att vi alla i denna kommun är människor. Människor som alltid behöver varandra.

Tillsammans blir vi starka och i Pajala-mode kan vi skapa samhörigheten, framåtandan och viljan att bli bättre. Bättre tillsammans.