Effektivitet i kommunfullmäktige – En fråga om respekt för kommuninvånarna

En kommun som inte kommer vidare

Jag har gått igenom protokoll efter protokoll från kommunfullmäktige i Pajala. Mönstret är rätt tydligt. Ärende efter ärende skjuts på framtiden. Antingen återremitteras de, det vill säga, skickas tillbaka för mer beredning eller så bordläggs de och flyttas till nästa möte. Det här är inte små undantag. Det är ett återkommande arbetssätt som vittnar om det spända politiskt läge vi lever i.

Det är ett problem. Inte i första hand för politikerna, utan för Pajalaborna. När beslut dröjer, dröjer också utvecklingen. Skolan, äldreomsorgen, vägarna, vatten och avlopp, näringslivet, allt det som vardagen bygger på påverkas när kommunfullmäktige inte levererar.

Vad menar jag med effektivitet?

När jag pratar om effektivitet i kommunfullmäktige menar jag inte att det ska gå snabbt för snabbhetens skull. Jag menar inte heller att debatten ska tystas eller att oppositionen ska hållas utanför. Tvärtom.

Effektivitet, så som jag ser det, handlar om att ärenden är så väl förberedda när de når fullmäktige att det faktiskt går att fatta beslut. Att underlagen är gedigna är en självklarhet. Men det räcker inte. Förarbetet behöver också omfatta en politisk förankring, ett samtal med övriga partier i kommunfullmäktige innan ärendet ens sätts upp på dagordningen.

Förankring är det viktiga arbetet

Jag tror att en av de absolut viktigaste uppgifterna för ett styrande eller majoritetsbärande parti i kommunfullmäktige är att se till att den egna politiken faktiskt kan landa i ett beslut. Det är inte tillräckligt att skriva fram bra förslag och hoppas på det bästa. Förslagen behöver mötas, vridas och vändas tillsammans med övriga partier i ett tidigt skede.

Det betyder inte att alla måste vara överens om allt. Men ledamöterna i fullmäktige, oavsett vilket parti de representerar bör få chansen att vara involverade tidigt. När alla har fått en rimlig möjlighet att förstå, ifrågasätta och påverka ett ärende minskar behovet av att skicka tillbaka det eller skjuta upp det. Då kan kommunfullmäktige göra det den är till för: Att fatta beslut.

Öppenhet och transparens som arbetssätt

I vårt valmanifest är öppenhet och transparens en av grundprinciperna. Vi skriver att förändringar kan innebära svåra beslut, men att de behöver fattas öppet, sakligt och med ansvar för helheten. Det är precis det vi menar också i den här frågan.

Öppenhet är inte bara en finstämd princip. Det är ett konkret arbetssätt. Det handlar om att tidigt dela underlag, att bjuda in till samtal innan positionerna har låst sig, att vara ärlig med vad ett beslut faktiskt innebär ekonomiskt, för verksamheten och för människorna det berör. Det är så jag tror förtroende byggs över partigränserna.

Det går inte att fortsätta så här

Vi kan inte ha en kommun där fullmäktige gång på gång returnerar eller bordlägger ärenden. Varje återremiss och varje bordläggning kostar tid, energi och i förlängningen pengar, pengar som behövs i skolan, i äldreomsorgen och i den tekniska förvaltningen. Det är våra gemensamma resurser, och de ska användas på bästa sätt.

Vad jag vill verka för

Får jag förtroendet tillsammans med mina partikamrater att representera Pajalaborna i kommunfullmäktige under nästa mandatperiod kommer jag att arbeta för en mer effektiv fullmäktigesal.

En fullmäktigesal som faktiskt kan ta de beslut som krävs för att komma framåt, i trygghetsfrågorna, i skolan, i näringslivet, i ekonomin och i samhällsbygget. En effektiv fullmäktige är inte en fullmäktige utan oenighet. Det är en fullmäktige där oenigheten hanteras i tid, där förarbetet är gjort och där besluten faktiskt fattas.

Så vill jag arbeta. För kommunens skull, och för Pajala kommuns invånares skull.